En liten historia om tag (oooh, farliga!!!) och att det gar alldeles utmarkt att halla sig iskall i den stekheta solen (...)
Detta blir bara lite kort. Vi ar tillbaka i Kapstaden igen, det ar ganska kallt jamfort med Stellenbosch (bara 25 grader) och det blaser en hel del, smallar man far ta. Jag holl pa att missa taget fran Stellenbosch i sondags. Satt pa internetcafe och flyttade bilder fran kamera till usb-minne, det tog lite langre tid an forvantat och nar jag tittade pa klockan igen sag jag att taget skulle ga om 15 minuter. Med tanke pa att det ar fem minuters promenad fran datorn till hostellet, och sedan 8 minuter till tagstationen kandes det plotsligt lite stressigt. Som tur var blev bilderna klara ungefar da och jag borjade traska bort mot hostellet. Lite smidigt pa med ryggsackarna och styra stegen mot tagstationen.
I och med att jag fortfarande inte har orkat lasa upp min mobiltelefon var det lite svart att ta kontakt med de andra i gruppen, men pa grund av att de inte fanns kvar pa hostellet tankte jag tanken att de redan befann sig pa stationen. Varmt och svettigt med 25 kilo packning pa kroppen, samtidigt som temperaturen var betydligt hogre an sa, men langs vagen fick jag anda for mig att springa lite, och tur var val det.
Kom fram till tagstationen, svettig och glad, och mottes av en i gruppen som lite latt undrade vart jag hade hallit hus. Jag hann dock inte svara pa denna fraga for precis da rullade taget in pa stationen, och tagen ar farliga (glom inte det!).
I alla fall kom jag alltsa med taget och nu ar vi aterigen i Kapstaden. Vi har borjat titta igenom det vi har filmat, och aven om det kanske inte ar nagot vi kommer att anvanda an sa lange sa ar det valdigt roligt och nyttigt att titta pa det. De kommande dagarna fortsatter vi med att titta pa och analysera det vi har filmat, och det vi (forhoppningsvis) kommer att filma, sedan ar det dags att turista lite igen.
Har aven borjat skaffa mig lite planer pa att ta kontakt med "Springboks" (Sydafrikas rugbylandslag, och regerande varldsmastare) och eventuellt gora nagot litet med kameran om dessa. Vi far se, vi far se.
Godnatt
I och med att jag fortfarande inte har orkat lasa upp min mobiltelefon var det lite svart att ta kontakt med de andra i gruppen, men pa grund av att de inte fanns kvar pa hostellet tankte jag tanken att de redan befann sig pa stationen. Varmt och svettigt med 25 kilo packning pa kroppen, samtidigt som temperaturen var betydligt hogre an sa, men langs vagen fick jag anda for mig att springa lite, och tur var val det.
Kom fram till tagstationen, svettig och glad, och mottes av en i gruppen som lite latt undrade vart jag hade hallit hus. Jag hann dock inte svara pa denna fraga for precis da rullade taget in pa stationen, och tagen ar farliga (glom inte det!).
I alla fall kom jag alltsa med taget och nu ar vi aterigen i Kapstaden. Vi har borjat titta igenom det vi har filmat, och aven om det kanske inte ar nagot vi kommer att anvanda an sa lange sa ar det valdigt roligt och nyttigt att titta pa det. De kommande dagarna fortsatter vi med att titta pa och analysera det vi har filmat, och det vi (forhoppningsvis) kommer att filma, sedan ar det dags att turista lite igen.
Har aven borjat skaffa mig lite planer pa att ta kontakt med "Springboks" (Sydafrikas rugbylandslag, och regerande varldsmastare) och eventuellt gora nagot litet med kameran om dessa. Vi far se, vi far se.
Godnatt
Kommentarer
Trackback
